Efter flaggberget åkte vi till Kallbad en kortis för att sedan fortsätta upp på Hälle. Tanken var att vi skulle göra ännu ett försök att komma upp i vattentornet. När jag var liten så körde vi nämligen röda, vita rosen i Ljungskile och då trodde vårt lag att stenen var uppe på vattentornet. Så då klättrade vi glatt upp där, men fann dock att stenen inte var där. Så jag vet att det har gått att gå upp där.

 

Så nu skulle vi alltså försöka igen. Vi hade till och med tagit med oss en liten stege. Eftersom att vi inte hade lust att göra samma misstag som på nyår med bilen så parkerade vi den innan baken. Dock är det nog inte helt okej att gå upp detta vattentorn. Så när 4 ungdomar plus en stege parkerar sin bil och sedan går upp för en backe som enbart leder till ett vattentornet så är det inte så konstigt att en tant misstänksam står ute på sin trapp och kollar efter oss.. Att sedan en familj går upp i backen en bit bakom oss gör ju inte saken bättre. Familjen vek som tur va av på en skogsstig innan vattertornet. Väl framme vid vattentornet så inser vi att det ju inte ens går att komma upp om man ställer en steg där, det var ju hänglås på den fastsatta stegen. Dock fanns det en stege liggandes inärheten, men den låg på att område som man inte fick gå in till. Så efter lite funderande så fick vi ge upp tanken att komma upp på vattentornet...vi som hade sett framemot detta så mycket!

 

Nästa och sista stoppet för Ljungskilerundturen blev utsiktberget. Därifrån såg man bra. Vi tände även en kinesisk lanterna, eller vad det nu kallas. Även ett finfint diplom delades ut till Årets Bondstorpsbo, haha.

 

Här kommer några bilder ifrån utsiktberget.